På väggarna

Jag tycker det är så himla svårt med tavlor. Jag gillar när det sitter uppe saker på väggarna, det ger ett rum själ och karaktär men jag har svårt för att se vad som blir rätt hemma hos oss. När jag tittar på hur det ser ut hemma hos andra kan jag se om det blir rätt, om tavlan eller bilden liksom kompletterar rummet och de som bor där eller om det bara ser uppslängt ut. Och jag fegar liksom ur här hemma för att jag tycker det är så viktigt. Därför har våra väggar ofta varit ganska kala. Men nu har jag gett mig den på att få ordning på det där. Igår hittade jag jättefina tavlor som jag är fantastiskt nöjd med. Jag tycker om fjärilar och trollsländor och de här ramarna är så fantastiskt fina så jag slog till och blev inte besviken när de kom upp på väggen :).

Sedan innan sitter det uppe en blandning av foton och tavlor som betyder något för oss eller bara är fina i sig. Madonna tavlan är så fin i sin liksom fulhet med den bruna sammeten och det gamla fotot av min mammas faster är så stiligt! Men liksom ser att det där var en bestämd dam, tycker ni inte? Sen är det våra svartvita bilder på mig när jag var liten, våra barn och när jag var höggravid med sonen.

Slutligen en bild på när det inte blir så lyckat. En fin bild men i en ram som passar dåligt och i ett sammanhang i rummet som inte alls blir rätt. Jag har inte kommit på hur jag ska rätta till det än tyvärr bara.